dogster

Vad man vanligen idag menar med schäfer, är den renodlade sällskaps- och arbetshunden som "föddes" i början av tjugonde seklet. Schäfern är idag en av världens populäraste raser, men rekommenderas inte som renodlad sällskapshund, eftersom den behöver arbeta för att må bra. Rasen som helhet har en del problem med hälsan, bland annat förekommer problem med lederna, ryggen och med olika allergier. Det finns dock stora skillnader inom rasen, mellan olika linjer och olika kennlar. När det gäller exempelvis höftledsdysplasi drabbas några få procent av hundarna från vissa stora kennlar, och nästan hälften av hundarna från andra. Schäfern har fått rykte om sig att ha väldigt dålig hälsa, men detta rykte är delvis oförtjänt. De svenska försäkringsbolagen placerar schäfern i mellanprisgruppen (gruppindelningen baseras på hur ofta hundar av rasen ifråga behöver veterinärvård - de flesta raser samt blandraserna ingår i mellanprisgruppen), så rasen som helhet får sägas vara "genomsnitts-sjuk", varken mer eller mindre. Mentala problem som exempelvis skygghet för människor eller skotträdsla är ovanliga hos schäfern - mentalt är det förmodligen en av de friskaste raserna.

Det föds cirka 50 000-60 000 schäfervalpar varje år i Tyskland.

Olika schäferlinjer kan skilja sig väldigt mycket åt vad det gäller exteriöra och mentala egenskaper (samt, som nämnts ovan, hälsan). Något som den blivande schäferägaren bör sätta sig in i noggrant före köpet.

Utställningsidealet för schäfer har under åren gått mot större hundar, med tjockare päls, mer vinklade bakben och en mer sluttande rygg. Detta har lett till att rasen över i stort sett hela världen delats i två varianter, en exteriörvariant och en bruksvariant. Generellt sett är bruksvarianten lite mindre och smidigare, mer rakryggad, mindre vinklad, med kortare päls, samt förekommer i alla rasens godkända färger, medan exteriörvarianten nästan alltid är rödbrun med svart sadel. Bruksvarianten utgör en liten minoritet av rasens totala antal, men är ändå vanligare som polishund, väktarhund samt i elitbrukset. Schäfer har i många år varit den ras som haft flest individer med på SM i bruks, och då är det nästan enbart bruksvarianten man ser. Det råder alltså knappast några tvivel om att bruksvarianten generellt har bättre arbetsegenskaper än exteriörvarianten, vilket också syns om man tittar på statistik över mentalbeskrivningar och mentaltest. Det är dock en missuppfattning att exteriörvarianten skulle vara omöjlig att använda till något annat än utsällning och sällskap. Det är trots allt många polis- och tjänstehundar som är av denna variant, och jämfört med de flesta andra bruksraser har exteriörschäfern en bra mentalitet om man ser till MH samt en stor andel hundar som kommer ut på bruksprov.Schäfer

                                                            MVH BoM